Gott nytt år!

Finner mig själv vara inte så lite uppspelt. Men så är det ju också årsskifte i görningen. Dags nämligen att säga gott nytt år: Gott nytt kyrkoår! Även om kyrkoårets ordning på ett sätt inte tillhör min gudstjänstfirande rytm, finns det ändå där som något slags reglar på vilket så mycket annat monteras.

Och nu är det dags för årsskifte i kyrkans värld. I och med morgondagens första advent börjar det om igen, i cykeln, eller kanske hellre spiralen, som kyrkans liv utgör. Det kretsar kring Jesus, med början i väntan på Messias ankomst. Sedan kommer barnet i krubban som växer upp, lever och dör och uppstår. Och så den där tiden då den helige Ande kommer över oss och leder in i lärjungaskapets vandring, som varar ända intill domens dag.

Domsöndag var det förra söndagen och med den i färskt minne drar vi nu vidare. Har snuddat vid tanken att det nya året borde vakas in – så här förväntansfull brukar jag ju inte vara på nyårsafton. Men vid närmare eftertanke kommer jag att avstå, vakans tid är inte min bästa på ett dygn. Istället kommer jag fira morgondagens första advent med inte mindre än tre gudstjänster som garanterat alla följer kyrkoårets ordning. Imorgon läses årets första texter om Jesus, konungen som kommer.