I söndagens gudstjänst gick mobilkamerorna varma bland tonåringarna på raden framför den där jag satt. Det de ville föreviga var dopet. En av deras kompisar blev döpt till Kristus. Jag blev rörd till tårar av denna iver att föreviga den handling som för evigt får konsekvenser.
Bekännelsen i att låta döpa sig är större än allt annat, den får konsekvenser för både tid och evighet. I trätaket där högt ovanför dopgraven speglar sig vattnets rörelser. Jag betraktar dopets svallvågor och skymtar det finger som rör om vattnet till helande och evigt liv. Vattenspelet är ingen teater, det är mönstret av det livsnödvändiga. Utan livets vatten är intet, vare sig nu eller sedan.
26 januari 2009
För evigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar