Minnen

Funderar på om man kan minnas det som fattas, eller kan man bara minnas det som funnits. Fast tomrummet finns ju, eller? Om ett tomrum kännetecknas av att det ingenting är, vad är då detta ingenting som fyller tomrummet och ger det innehåll? Ett innehåll som fattas.

Ett inte obetydligt filosofiskt problem. Rätt likt det om huruvida en ficka verkligen kan sägas vara tom om den innehåller ett hål.

Min erfarenhet är att minnet tycks kunna omfatta även tomrummet. Trots att jag inte vet vad det där tomma innehåller och som alltså är det som fyller ut minnet. Men något är det. Det är avsaknaden av. Och det är denna avsaknad som finns i minnet.