Det meningsfulla med att krympa tyg

Som jag nämnt tidigare handarbetar jag för välgörenhet, stickar och virkar till världens bebisar. Men man kan ju sy också, täcken och klädesplagg. Även om jag inte är någon stor sömmare tänker jag att jag i alla fall kan göra en viss insats och dessutom få användning för alla tygrester som legat i åratal (och som jag höll på att skicka till second hand istället). I veckan har jag därför krympt tyg, så nu är det bara att sy när tiden finns och andan faller på.

Detta är exempel på hur en sådan trist syssla som att krympa tyg kan bli både rolig och meningsfull. Jag blir tacksam för att jag har tillgång till tvättmaskin, till rent vatten, till elektricitet, till tyg, till symaskin, till kunskap att sy, till möjligheten att göra något för någon annan, till att göra lite skillnad i världen.

Om man förmår se det man gör i ett större perspektiv kan man få en annan upplevelse av det vardagliga, slentrianmässiga eller tråkiga.

Bryta bröd med en främling

I gårdagens Dagens Nyheter fanns den här rubriken. Artikeln handlar om hur matutbyte – att till exempel bjuda nysvenskar på köttbullar och gammelsvenskar på arabisk mat – är ett sätt att mötas. Låter som en utmärkt idé, tycker jag.

Det första som slog mig när jag såg rubriken var dock att detta möte och utbyte i att bryta bröd med en främling redan förekommer hela tiden världen över. När den kristna kyrkan firar nattvard möts nämligen människor av alla de slag och delar samma bröd. Och det inte bara för att få en gemensam matupplevelse utan för att se sig själva och varandra med Guds ögon förenade som de är i frälsningen i Jesus Kristus.

Levande språk och levande Guds ord

Den 15 april kom det en ny upplaga av SAOL, den fjortonde. Massa nya ord innehåller den, till exempel det både diskuterade och etablerade könsneutrala pronomenet hen.

Latin är ett dött språk, det vill säga det har inga användare som har det till sitt modersmål eller vardagsspråk, därför förändras det inte. Språk som däremot används dagligen av en massa talar och skrivare, det förändras. Och det är helt i sin ordning. Ett språk är en levande sak.

I Bibeln står det att ”Guds ord är levande och verksamt” (Hebr 4:12a). Det är skillnad mellan människors språk och Guds ord. Ett mänskligt språk som är levande förändras. Guds ord, som är levande, förändras inte men det förändrar.

När jag gick i mellanstadiet var jag med i en musikal i kyrkan. ”låt Bibelns bilder leva” hette den och varv skriven av Gun-Britt Holgersson. I den sjöng vi en sång där en del av texten var så här (om jag minns rätt):

Det ska aldrig försvinna, alltid stå kvar. Det ska aldrig försvinna, alltid stå kvar. Som regnbågens färger till trösten för en regnig dag. Det ska aldrig, aldrig försvinna, nej det ska alltid stå kvar. Guds ord står kvar.

Guds ord står kvar, men det kan få oss att flytta på oss. Guds ord är levande och det gör oss levande. Guds ord ger oss liv, liv som gör att vi kan röra oss på ett nytt sätt, förvandlade, förnyade, livgivna.

Livet blommar

Jag sticka och virkar ju till välgörenhet. Det har jag berättat om tidigare här i bloggen. När man handarbetar händer det att det blir en liten bit kvar av garnet, en bit som egentligen är för kort för att kunna användas till något vettigt, men samtidigt känns lite för lång för att slängas. Nu har jag börjat virka blommor av de där små resterna. Blommor som jag sparar för att sedan ha att dekorera små koftor och andra bebisplagg med.

Jag önskar att även små ”rester” i livet av olika slag, sådant där som inte verkar kunna bli något utan mest duger till att slängas, också skulle kunna få blomma till glädje för en själv och andra människor.

Bibeln beskriver hur Gud utväljer det som inte tycks vara något och det Gud har fått i sin hand det kan blomma frodigt till glädje och läkedom.

det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud (1 Kor 1:28)

Kloka ord om att bli nöjd

I dagens Dagen finns ett citat, som jag fastande för:

Det finns två sätt att få tillräckligt.

Ett är att fortsätta samla på sig

mer och mer. Det andra är att ha

begär efter mindre.

Brittiske författaren G. K. Chesterton (1874–1936)

I vår del av världen, där vi har det så bra jämfört med många andra av världens människor, är det lätt att hamna i konsumismens fälla med begär efter mer och mer. Så välgörande då att försöka vända på saken och tänka att om man inte vill ha så mycket så blir man nöjd fortare. Kloka ord från Chesterton.

Aprilväder

Idag har vädret i mina trakter varit ganska typisk aprilväder, det vill säga lite av varje. Det kan vara svårt att hänga med sådana gånger. Ena stunden är det spöregn och genommulet, sedan blir man varse att solen tittar in genom fönstret och hela världen är klädd i solsken. Sedan växlar det lika snabbt igen. Hur klär man sig för aprilväder, undrar jag.

Livet innehåller också sådana där perioder då man varken vet ut eller in. Känslorna och händelserna och allt annat far omkring än hit än dit och man vet inte riktigt hur det egentligen är. Och då kan man undra: Hur ska man vara klädd för att klara livets aprilväder?

Tänk om livet varit...

Ofta, ofta, ofta tänker man själv eller hör andra säga: Om inte det eller det hade varit hade allt varit annorlunda. Om jag bara hade haft pengar hade jag kunnat… Om jag bara hade kommit in på den där utbildningen… Om jag bara hade haft en bättre uppväxt… Om jag bara inte träffat fel partner…. Om jag inte hade blivit mobbad…

Ja, det går att rada upp hur många exempel som helst på att vi tror att allt varit annorlunda om bara allt varit annorlunda. Det där tänk om-tankarna placerar sig alltid i ett förr eller i en framtid. Det ger oss fel fokus på hela livet, och risken är att vi missar allt det som är nu, bara för att vi har blicken riktad bakåt mot det förflutna eller in i en okänd framtid.

Jesus är presens, alltså nutid, personifierad. Så här säger han:

Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)

Jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matt 28:20)

Och så här säger en av Nya testamentets författare om honom:

Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. (Hebr 13:8)

Jesus är nu. Han sysslar inte med något annat än det som är nu. Oavsett vårt förflutna, oavsett alla om och men vi varit med om kan Jesus möta oss i vårt nu och förvandla det. Det finns inga svårigheter och omständigheter som omöjliggör det mötet. Jesus är nu och oavsett allt annat. Jesus är tidsoberoende och händelseoberoende. Hos Jesus och inför Jesus finns inga ”tänk om”, där finns bara närvaron.

Döden som en lösning

Det finns tillfällen i livet då man kan känna att döden vore den bästa utvägen. Döden löser ett problem. Och på sätt och vis är det ju så, även om jag inte på något sätt förordar att man ska sitt liv.

Men det finns en som gav sitt liv och genom det blir döden lösningen på problemet. Problemet är synden och dess konsekvenser. Jesus var den som dog och genom sin död löste det problem som på riktigt kan ta livet av en människa. Tack vare Jesus död och uppståndelse har någon annan dött den död som behövs för att våra problem ska få sin lösning.

Det är stort och svindlande. Det gör inte alltid livet lätt att leva. Men det finns ett hopp. Ett hopp för livet och ett hopp bortom döden.

Vi kan inte skiljas

Ann Heberlein kan inte skiljas, alltså måste Gud och hon jobba på sin relation.

I DN lördag (2015-04-04) finns en intervju med Ann Heberlein med anledning av hennes nya bok: Gud om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig. Det är i den intervjun man kan läsa att Heberlein och Gud inte kan skiljas och därför måste arbeta på sin relation.

Även om Heberlein och jag kanske inte har samma skäl till att vi inte kan skiljas från Gud tycker jag om den där formuleringen. Det finns saker i livet som inte går att ändra på utan man måste hitta ett sätt att hantera dem. Relationen till Gud är definitivt en sådan sak. Den går inte att strunta i. Den tvingar sig på, pockar på uppmärksamhet, kräver sin omvårdnad, och blir det som livet hela tiden kretsar kring eftersom den kräver så mycket uppmärksamhet. Här finns allt vårt hopp, all vår tillit, hela vår framtid. När man en gång har accepterat Guds önskan att dela våra liv kan man inte skiljas. Även om många försöker krångla sig ur relationen är den ett åtagande för livet.

Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:31–39)

Gratis är gott

På påskdagen stod jag i en kassakö och avhörde ett samtal mellan ett halvstort barn och dennes pappa. Barnet antog att något som låg i en korg vid kassan var gratis, varpå pappan upplyste att det inte finns något som är gratis. Barnet replikerade då med att fråga varför ordet gratis finns om det inte finns något som är gratis. Pappan försökte då mycket tappert ge ett exempel på vad gratis innebär och nämnde att man kan få något gratis när man köper en viss vara. Han konstaterade då att det som är gratis är villkorat, man måste köpa något annat för att få det som är gratis. Huruvida barnet var nöjd med denna förklaring fick jag aldrig veta.

Detta är ett intressant samtal, tycker jag. Bland annat för att det tycks finnas en naturlig intuition i oss att språkets ord måste ha bärighet i verkligheten för att ha ett existensberättigande. Om det inte finns något som är gratis har vi ingen nytta av ett ord som betyder ”gratis”. Helt rimligt tänker jag, vad ska vi med ord till som inte fyller någon funktion? I så fall blir det vad vi brukar kalla för nonsensspråk, ungefär som nonsenstexten Lorem ipsum.

Under det där samtalet, som jag hörde i kassakön, var jag nästan direkt beredd att vända mig om och säga: ”Jo, det finns något som är helt gratis, och det är Guds nåd.” Eftersom det dessutom var påskdag hade det passat in till och med i kyrkoårets ordning att jag gjorde det. Men jag föll för frestelsen att lyssna mer, för att höra hur det hela skulle fortsätta. Det var då jag fick höra det där tafatta försöket att förklara att gratis är villkorat och endast det man får på köpet när man betalat priset på något annat.

Men faktum är att det finns något som är gratis och inte bara något villkorat som man kan få på köpet. Det är Guds nåd. För den har någon annan, nämligen Jesus, redan betalat priset (sitt eget liv, tyngt av bördan från våra synder och dess konsekvenser).

Språkets ord betyder något. Gratis är i grunden samma ord som nåd. Nåden är faktiskt ovillkorat gratis, hela året runt.

Hur lever man som kristen egentligen

Det finns många saker som man skulle kunna påstå är sådant som en kristen människa bör eller ska göra. Det har genom historien gjorts försök med listor som berättar vad som är tillåtet och vad som är förbjudet för den som vill räknas som kristen. Många har säkert velat ha en sådan lista i tron att den ska hjälpa till med de svåra valen och gränsdragningarna. De som inte är kristna tycks också ofta tro att det finns sådana tydiga bestämmelser för hur en kristen ska se ut och vara.

Självklart finns det ett sätt att leva sitt liv som skulle kunna kallas kristet, men exakt vad det innebär är svårt att formulera. Det finns inga enkla svar på vad man bör och inte bör som kristen.

Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna en kristen människa har, det är att skapa möjligheter för Gud att verka. Det innebär att de som tar sin kristna tro på allvar med sitt liv bör leva på ett sådant sätt att Gud kan bli synlig. Exakt vad det innebär i varje enskild situation går inte att säga, men med detta för ögonen, att skapa möjlighet för Gud, har alla val i alla fall en riktning att gå i.

En miljö eller en atmosfär där Gud kan utföra sitt verk och delta med sin närvaro är alltså målet i privatlivet, arbetslivet, församlingslivet och alla andra sammanhang där vi finns.

Bättre än sitt utseende

Man ska inte döma efter utsidan. Man ska inte heller döma efter tidigare erfarenheter. För om man låter bli att göra dessa dömanden kan man stöta på ett riktigt guldkorn. Så som jag gjorde med Carl-Erik Sahlbergs bok Söndag – en andaktsbok för årets  alla söndagar.

När jag fick boken som en gåva var det på sin plats att ge den en chans, trots att jag tycker det är svårt att hitta en riktigt bra andaktsbok och att utseendet på den här boken var lite för intetsägande för att locka mig.

Men jag hade alltså fel. Detta är en bra andaktsbok. Det är korta och lättsamma texter men ändå med ett djup inte minst eftersom de angriper välkända bibeltexter och kristna dogmer på ett lita annorlunda sätt. Även om boken i princip följer kyrkoårets rytm har Sahlberg gett söndagarna alldeles egna namn, såsom skrattsöndagen, skolstartssöndagen, suparsöndagen, skyltsöndagen och schlagersöndagen, vilket ytterligare förgyller läsningen.

Så av detta blir det alltså ett litet boktips: Kolla gärna in Sahlbergs bok, till exempel här.

Val i livet

Under den stora kristna fastan, som varar från och med askonsdagen (dagen efter fettisdagen) och fram till påsk har jag valt att avstå från aktiviteter på Facebook. Anledningen till det är inte att jag tycker Facebook är något dåligt eller att jag är väldigt fast i Facebook. Nej, anledningen är snarare att ta tillfället att göra något annorlunda och därmed kunna reflektera över val i livet. Jag har gjort detta flera år och har alltid återvänt till Facebook någon gång efter påsk.

En sak som har varit väldigt tydlig under mitt Facebook-fastande detta år är att Facebook inte riktigt accepterat mitt val. Eftersom jag har Facebook i telefonen har jag fått många aviseringar inte bara när någon kommenterat på min fb-vägg utan av alla möjliga skäl. Det är uppenbart att Facebook noterar att jag inte varit aktiv på ett tag och därför gör allt för att få mig tillbaka.

Jag har valt att bortse från alla dessa aviseringar och hållit min fasta, men allt detta har fått mig att tänka på hur det kan vara att göra något som avviker från det vanliga eller det som anses normalt. Vägval i livet, som innebär att man inte följer den allra mest upptrampade vägen kan innebära tjat från omgivningen med en önskan om att man ska inordna sig i leden.

Ett tydligt exempel är om man väljer att inte dricka alkohol. Det valet måste man ofta försvara genom att svara på fråga ”Varför?”. Den som valt att dricka alkohol får sällan eller aldrig försvara sitt val, förmodligen för att det anses som ”normalt” att dricka alkohol och därmed ”onormalt" att inte göra det.

Det kostar på att välja en livsstil som går lite bredvid den gängse, men kom ihåg en sak: Du är inte ensam. Det finns fler människor som gjort samma eller liknande val som du och som också kämpar med att hålla kursen. Och kom ihåg en sak till: Gud kämpar tillsammans med den som gjort goda val i sitt liv.

I påsktid

Tanke i påsktid: Vi är skapade till Guds avbild. Det innebär att vi i oss har en viss potential till gudomlighet. En sådan är att ha försoning som förhållningssätt precis som Gud har.

Tårarnas dag

Det finns en tröst i att påsken på ett särskilt sätt är gråtens högtid. Efter långfredagens dramatiska händelser är påskafton den dag som befinner sig liksom i ett vakuum – mellan död och liv, mellan nederlag och seger, mellan förtvivlan och hopp.

Gråten har sin plats här. Vi gråter av förtvivlan, vi gråter av sorg, av ensamhet, av glädje, av själva livet. Vi gråter våra egna tårar, vi gråter någon annans tårar. Vi gråter och mitt i alla tårar finns vetskapen: att detta är en dag då Gud själv gråter med oss.

Livets april-skämt

Igår var det 1 april. Kanske var det någon som blev lurad. Det hör ju till att man utan att bli illa sedd kan lura människor den dagen; det kan till och med vara lite roligt. Själv skannade jag några webbtidningar i jakt på roliga aprilskämt, men i övrigt blev jag inte lurad (vad jag vet).

Alla andra dagar tycker nog de flesta av oss att det inte alls är okej att luras på det här sättet. Det är långt ifrån självklart att ett sådant skämt skulle uppfattas som roligt någon av årets andra dagar. Ändå vill jag påstå att vi ständigt blir lurade.

Vi lurar oss själva och vi låter oss luras. Vi luras till att en viss livsstil är nödvändig för oss. Vi måste ha smart telefon, platt-tv, märkeskläder och ont om tid. Vi tror att det är nödvändigt att känna sig stressad, att må dåligt av alla krav, att inte få ihop det så kallade livspusslet och att vara missnöjd.

Vi lurar oss själva att vi är nöjda med att låta andra bestämma över hur vi ska leva våra liv. Vi lurar oss själva att tro att vi vill stressa fram för att uppnå en livsstil, som vi inte valt själva. Och så vidare.

I Bibeln finns det flera böcker som är skrivna av profeter, alltså människor som fått ett speciellt uppdrag av Gud att förmedla Gud vilja till människorna. Ofta, väldigt ofta får dessa profeter framföra allvarliga budkap till folket eftersom folket valt att gå sin egen väg istället för att följa Guds väg. De hade låtit sig luras att leva efter en annan livsstil än den som Gud erbjudit dem.

En av dessa profeter är Jeremia. Han säger bland annat så här:

Till vem skall jag tala, vem lyssnar på min varning? Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra. För Herrens ord har de bara förakt, de vill inte veta av det. Av Herrens vrede är jag fylld, jag orkar inte hålla den tillbaka. Töm ut den över barnen på gatan och över de unga som samlas där! Man och kvinna skall drabbas, gamla och ålderstigna. Andra skall överta deras hus, deras åkrar och hustrur. Ty jag lyfter min hand mot dem som bor i landet, säger Herren. Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt. De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger ”Allt är väl, allt är väl!” men allt är inte väl. (Jer 6:10–14)

Vi låter oss luras och vi lurar oss själva. Vi säger glättigt till både oss själva och andra: ”Allt är väl, allt är väl”, men – precis som Jeremia säger – ”allt är inte väl”.

Vi behöver ta oss ur lögnen om hur det goda livet måste se ut och istället söka det som Gud vill för oss. I Bibeln, i bönen, i gudstjänsten, i församlingsgemenskapen finns vägledning för den som inte vill leva kvar i april-skämtet utan vill hitta en livsstil för alla årets och livets dagar.